Ensamhet?

Ensamhet är svårt att definiera. För många förpestar den tillvaron genom att förmörka självbilden men också besudla kärleken till andra människor. Den verkar som en slöja som börjar tunn och genomskinlig, men tillslut inte bara är mörk att se ut igenom utan även uppfattas kall och mörk från utsidan. Till slut kanske man inte tror sig vara älskad av någon, eller ännu värre, inte älska.



Men ensamhet är också en styrka. Om du väljer den själv. Ensamhet kan verkligen jämföras med frihet på det sättet, och det är en lyx att kunna välja frihet.



Att kunna ta egna beslut, inte anpassa sina handlingar efter någon annans, eller rättare sagt några andras viljor, det verkar ibland vara få förunnat. Det är inte en svaghet att falla för ett grupptryck, utan det beror till en mycket större del på att människor som gör det, aldrig har haft förmånen att se på sig själv med andras ögon, inte haft möjligheten att skaffa sig en social eller kulturell referensram. Det är också ofta där problemet ligger för många när det gäller att välja ensamheten, det är för få som har upptäckt den frihet den för med sig. Det finns ett vackert citat som får sammanfatta dagens blogg-grubblerier:


"Det finns ett helvete - att vara ensam. Det finns ett himmelrike - att kunna vara det." Poul Bjerre